Efter att de gått en timme genom skogen och över den lilla åkerplätten som skiljde bykanten från skogen, kom de fram till ett staket bakom vilken de kunde se ett hus i mitten av en stor vild trädgård. I skuggan av ett äppelträd såg de något stort och svart och vitt, som låg och slappade. Smuffe viskade åt dom andra; "ser ni dendär stora klumpen där under trädet. Vad är det för nåt och tror ni att den är farlig?". "Jag har ingen aning", svarade Fläskkråkpaddan, som flåsade av ansträngning från att ha halat sin fläskiga mage hela vägen till bykanten.

"Jag kollar", sade Fläskklåppaddan, och började flaxa för att flyga emellan staketet in i trädgården. Det hördes en duns, och ett "aj" och ett "uj", när Fläskklåppaddan träffade med huvudet före mitt i en planka i staketet. Fläskklåppaddan satt på gräset bredvid staketet yr i huvudet och sade "Hej kompisar, jag ser massor med stjärnor och småfåglar som snurrar runt mitt huvud. Dom ser snygga ut!". Fläskkråkpaddan och Smuffe tittade på varandra och suckade samtidigt. Klumpen under trädet hade som tur inte märkt vad som pågick vid staketet.

Kompisarna bestämde sig för att smyga försiktigt närmare för att kolla vad för klump där egentligen ligger. När dom närmade sig klumpen märkte Smuffe att den såg på något sätt bekant ut. "Hej typer, jag tror jag vet vad för en klump detdär är", sade Smuffe. "Kolla dethär", sade han vidare, och skuttade iväg emot bakdelen av klumpen. Smuffe började knycka i något som såg ut som ett band bakom klumpen och som på beställning steg ett hornigt huvud upp ur klumpen och brölade "Muuuu". "Det är en kossa!", skrek Smuffe och fortsatte med att förklara att kossor inte är farliga. Mommo Mu, vars svans Smuffe hade knyckt, steg ilsket upp och svarade "Var inte så, muuuu, säker, du din fräcka lilla ekorre", samt började peka sina horn hotande mot Smuffe. "Hej, hej, kossan lilla. Försök tåla lite skämt, va. Jag skojade ju bara", svarade Smuffe nervöst medan han tog några skutt bakåt.

"Hmmpf, muuf, puuf", pustade Mommo Mu ilsket när hon stirrade på Smuffe, men hon hade redan höjt lite på hornen. Sedan fick hon syn på dom två ytterst besynnerliga kräken, som försökte gömma sig bakom en ynklig liten sten i närheten av var kossan hade legat. Mommo Mu vände med ens på hennes huvud mot kräken, men måste genast stänga sina ögon och vifta på huvudet fram och tillbaka. Hon trodde nämligen att hon måste drömma och att skaka sig vaken var det första hon kände sig tvungen att göra. Strax öppnade hon sina ögon igen och såg mot stenen. Dom små kräken hade dock inte försvunnit någonstans. "Såna fula små monster finns det ju inte ... inte åtminstone här på Kråkmossen" sade hon tyst för sig själv, medan hennes stora runda ögon granskade dom darrande typerna som nu börjat krampaktigt krama varandra. Mommo Mu vände sig mot Smuffe och frågade honom: "Från vilken lergrop har du grävt upp dom där slemmonstren, du ditt oförskämda ekorrsskrälle?".

Smuffe harklade sig i halsen, och svarade med darrande röst: "J...J...J...Jag heter Smuffe, o...o...och dom där är m...m...mina kompisar Flä...Flä...Fläskkråkpaddan och F...F...Fläskklåppaddan, fru kossa. M...M...Med vem har jag äran att t...t...tala med?"
"Jag heter Mommo Mu, och jag är för gammal för att uppskatta såna små dåligtbeteende kräk som ni", svarade Mommo Mu, som ännu var mycket irriterad av att ha blivit väckt av att Smuffe rivit henne i svansen. "Skulle ni vänligen kunna dra åt skogen härifrån", fortsatte hon.

Då steg Fläskkråkpaddan upp bakom stenen, rätade till den hängande magen, och tilltalade kossan: "Goddag, ärade fru Mommo Mu. Jag är Fläskkråkpaddan, och och vi har dragit oss hit från skogen för att vi har ett väldigt viktigt uppdrag. Vi kan inte dra tillbaka före vi har uppfyllt uppdraget".

"Vad kan vara så viktigt, att sådana små motbjudande vidunder som ni gräver er upp ur slemmet för att visa er för allmänheten?", undrade Mommo Mu, som ännu var ytterst skeptisk gentemot dessa (o)djur.

"Jo, fru Mommo Mu", svarade Fläskkråkpaddan. " Vi måste hitta nåt att äta, för vi är jätte hungriga – eller åtminstone jag är det - och om vi inte får nåt att äta, och det illa fort, så kommer vi att kola vippen".

"Men ni är ju så ruskigt fläskiga", svarade Mommo Mu. "Vad behöver ni käk för?"
"För att jag är alltid HUNGRIG, förstås, du din dumma kossa" svarade Fläskkråkpaddan, som nu för sin del blev irriterad på Mommo Mu. "Vad skulle du fatta om hunger, du som bor som ensam kossa på en äng med massor med gräs och kan käka så mycket du vill när du vill", fortsatte han. Sen fortsatte han med den för honom brännande frågan: "Var finns det käk här förresten?"

"Det här huset hör min husse Svante och han är Kylskåpets Herre här. Börja inte bråka med honom eller så får ni Fläcken och mig på er, era lilla rackare", svarade Mommo Mu, som helst skulle vilja slippa från domhär odågorna och fortsätta med sitt slappa lugna liv i trädgården.

Då Mommo Mu nämnde ordet "kylskåp", så hände något med Fläskkråkpaddan. Hans ögon blev liksom större och mer uppsvällda, hans näbb öppnade sig en aning, den långa tunna tungan började liksom reflexmässigt att röra sig från ena sidan av näbben mot den andra, samtidigt som den klottrande hans hals och nacke med en flödigt rinnande saliv, och ur hans mage började höras ett ohyggligt knorrande, som gjorde Fläskklåppaddan att sätta sina vingar över sina öron. Fläskkråkpaddan upprepade ordet "kylskåp" flera gånger efter varandra. Varje gång han sade ordet, blev hans ögon rundare, mer saliv rann ut ur hans näbb och knorrandet blev ohyggligare. Sedan började han spotta ut ord i en allt snabbare takt: "Finns.....det....ett...kylskåp..i.huset? Hurslipperjagdit?", spottade Fläskkråkpaddan ur sin salivdränkta näbb, så att Mommo Mu var tvungen att torka spottet ur sitt ansikte i gräset.

"Sluta spotta, du din slemmiga flyggroda", svarade Mommo Mu ilsket och fortsatte: "Du ska hålla din fläskiga mage ur Svantes kök!" För att betona detta, tog hon och slog med den högra framkloven i gräset, flåsade, och pekade hornen mot Fläskkråkpaddan och hans kusin.

Fläskkråkpaddan var dock för upphetsad av tanken att vara nära ett kylskåp att han inte brydde sig om Mommo Mu's hot utan pekade ivrigt mot huset och sade åt sin kusin: "Kolla Fläskklåppaddan! Dom har ett fönster öppet i huset. Därifrån slipper vi säkert till kylskåpet."
Fläskkråkpaddan, Fläskklåppaddan, och Smuffe satte genast full fräs mot huset. Mommo Mu hann inte med, utan blev kvar stående och pustande under äppelträdet. Hon ropade dock högt efter kamraterna: "Stop! Stanna! Ni får inte fara dit, era äckliga småkryp!".

Fläskkråkpaddan var dock driven av tanken att hitta kylskåpet och hörde inte ett ord av vad Mommo Mu ropade. Hans ögon såg endast det öppna fönstret som han sakta närmade sig. Han flåsade och pustade och hoppade och flaxade. Hans hopp blev allt längre och högre och till sist nådde han en höjd som räckte för att han kunde flyga in genom fönstret.

Med ett krasch och brak landade Fläskkråkpaddan på en blomkruka vid fönsterbrädet, som förstås välte och föll på golvet och gick sönder. Han var tätt följd av Fläskklåppaddan, som landade på Fläskkråkpaddans huvud. Dom båda föll ned på golvet. På vägen ned lyckades de ta med sig två blomkrukor till, som landade på dem efter att de själva nått golvet.

Fläskkråkpaddan höll sig om huvudet med ena vingen och började puffa sin kusin med den andra. "Hur kan du vara en såndän ständig klåpare", kraxade han högljutt åt Fläskklåppaddan. "Sorry, kusinen", svarade Fläskklåppaddan, som putsade mylla ur sin rygg.

Smuffe tittade på dem båda ur fönsterbrädet och tänkte: "Nu håller dom på med det gamla vanliga igen". Högt sade han: "Lägg av med oljudet! Tänk på varför vi är här istället!"

"Just det ja. Kylskåpet!", ropade Fläskkråkpaddan och började alert se omkring sig. Han såg en soffa på andra sidan av rummet, ett lågt bord bredvid soffan med några tidningar och en fjärrkontroll på. TV'n stod på andra sidan rummet mittemot soffan. Vid väggen fanns två bokhyllor med en hel del böcker. Bak i rummet fanns dörren till tamburen. Dom hade landat i Svantes vardagsrum.

Katten Fläcken hade sin egna plats på kakelugnen i köket. När Fläskkråkpaddan med sitt gäng kom inskramlandes genom fönstret in i Svantes vardagsrum, låg Fläcken på den varma kakelugnen och tog sitt förmiddags skönhetsnapp. Oljudet ur vardagsrummet väckte dock katten, som lyfte sitt huvud och tittade skarpt genom tamburen mot vardagsrummet. "Vad är det riktigt som pågår där i vardagsrummet", tänkte Fläcken, och hoppade ned på golvet. Hon tittade in i vardagsrummet ur dörrkanten just när Fläskkråkpaddan ropade till om kylskåpet.
"Inkräktare!" fräste Fläcken, då hon såg våra märkliga kumpaner yra runt på golvet under vardagsrumsfönstret. "Dom skall nog få sig för att täckas tränga in sig i Svantes och mitt hus", tänkte hon vidare och satte full fräs mot gänget samtidigt som hon släppte ur sig ett jätte högt kattfräs.

"Voj nejsson!", skrek Fläskklåppaddan och spurtade rakt på sin kusin som föll pladask bland krukskärvorna med näbben i myllan. Ur hans mun hördes nåt gormande, som säkert var menat vara en inte så trevlig kommentar åt Fläskklåppaddan, men ur myllan hördes endast "Mmpffphh".

"Vi kommer att blir uppätna av ett vitt hårigt vilddjur som vill ha oss till brunch!", skrek Fläskklåppaddan hysteriskt, medan han flaxade hit och dit och hoppade upp och ner.

Fläcken stannade mitt i vardagsrummet för att noggrannare utvärdera sina fiender, som hon tänkte ha till byte. Alla pälshåren pekade rakt uppåt, då hon hukade sig ned för att förbereda sig på att ta ett jätte skutt mot den hysteriske grodfågeln som flaxade hit och dit.

Under tiden hade Fläskklåppaddan på något märkligt sätt lyckas flaxa upp till fönsterbrädet, var han sprattlade omkring, fällde blomkrukor, och upprepade hysteriskt "Jag blir biff, jag blir biff...".

Fläcken tog ett jätte skutt mot Fläskklåppaddan. Under luftfärden drog Fläcken fram sina långa klor samt släppte ett ruskigt krigsrop: "Mmmiiiaaaauuuuggggrrrrhhhh". När Fläskklåppaddan hörde ropet, blev han så förskräckt, att han snavade och började ett störtflyg ned mot golvet. Under tiden flög Fläcken över Fläskklåppaddan och istället för att haffa honom, flög hon rakt ut ur fönstret.

Smuffe, som gömt sig bakom bokhyllan, tog nu chansen och rusade mot fönstret för att stänga det. Under tiden landade Fläskklåppaddan direkt på Fläskkråkpaddans mage – Fläskkråkpaddan hade nämligen lyckats få sin näbb ur myllan och med stor möda vända sig på ryggen.

Fläcken landade på gräsmattan, vände sig om som en blixt och skuttade ilsket tillbaka mot det öppna fönstret för att fixa inträktarna. Just när hon skulle nå fönstret, såg hon till sin förskräckelse, att fönstret stängdes framför henne. Smuffe hade nått fönsterbrädet just i rätt tid.

Fläcken smättade med nosen före mot fönstret, och dunsade med ett jätte miauugghh tillbaka på marken, dit hon landade med tassarna före (såklart).

Smuffe ropade åt paddfåglarna att kusten är klar, samtidigt som han torkade svetten ur sin panna. "Det var på tiden!", pustade Fläskkråkpaddan, medan han skuffade sin kusin ned från sin gigantiska mage. Fläskkråkpaddan kravlade sig upp på benen, borstade bort myllan, och började trava med iver mot tamburen för att fortsätta därifrån till köket. Vid köksdörren stannade han, föll på knä, och stirrade orörligt mot en punkt i rummet. Sakta började saliven rinna ur hans näbbgipor.

När de andra kompisarna nått ifatt honom, sade Fläskkråkpaddan med en dånande röst: "Se där! Kylskåpet! ... Vem är nu Kylskåpets Herre?". "Fläskkråkpaddan!" ropade Fläskklåppaddan och Smuffe i kör, medan de försiktigt tog det första av de sista steg som behövdes för att nå den outtömliga käk-källan av deras drömmar.